berättelse:: lalalalol

hejsvejs!

Idag ska vi berätta om våra berättelse och komentera någon annas berättelse:D



min berättelse:


Jag skrek av smärtan när den smala nålen trängde sig igenom mitt skinn ner till den pulserande blodådran. Jag är förmodligen den kännligaste personen det gäller sprutor, jag skriker av varje litet stick, redan samma dag hade jag tagit fyra andra sprutor för Tyfoid feber,

meningokocksjukdom, pneumokocksjukdom, tuberkulos och nu tog jag den sista sprutan för malaria.


De hemska sprutorna hade gett mig fula blåmärken på min vinterblekta hud, det är en av dem anledningarna jag hatar sprutor men den största andledningen är att det gör ont. Efter att jag tagit vilken spruta som helst kom den oändliga smärtan, det gjorde ont i hela armen jag blev snurrig och mådde också illa. Känslan efter fem sprutor var hemsk, när jag klev ut det lilla rummet på sjukhuset var jag svimfärdig.


 Mina ben kändes som spagetti, jag gick vingligt ut till bilen som stod parkerad i det mörkgråa garaget. Jag stoppade in den svarta nyklen in i den nyoljade låset, jag vred om nyklen. Jag öppnade den svarta bilen, jag dunkade till huvudet i taket när jag skulle sätta mig i det kalla gråa lädersätet. Jag stängde dörren, och stoppade in nyklen i nyckelhålet. Jag vred om och bilen startade, jag tryckte min högra fot hårt mot pedalen. Bilen for iväg i en himla fart. Garaget öppnades när jag började åka upp för kullen som ledde upp till vägen, när jag kom ut ur garaget svängde jag höger. Gatorna var tomma. Inte en enda bil eller människa syntes till på den smala asfalterade vägen.


Jag körde mot min dyrt betalde takvåning, när jag kom fram parkerade jag bilen på samma ställe som den alltid stod på. Jag klev ur bilen jag ställde höger ben så stadigt som jag kunde på vägen och vinglade ur bilen, dörrvakten öppnade dörren åt mig precis när jag kommit i höghuset såg jag hur någon reste sig på min högra sida och sprang emot mig, jag kände hur hans armar kringlades runt min kropp och mina fötter lättade från marken.



- Nu ska vi till Madagaskar.


- Mm, sa jag precis innan mina ögonlock blev tunga som bly och stängdes.
 




Min berättelse handlar om Julie och hennes pojkvän Pete, dem ska åka till madagaskar på förlovningsresa. Den är lixom romantisk. Jag brukar inte skriva romantiska berättelse så det blir förmordligen lite hackigt;D Men det ska bli superskojjigt, jag är inte säker på att det kommer bli så bra men jag hoppas. Jag gillar att läsa romantiska, så nu får jag ta tag i att börja sriva mina egna romantiska berättelser. Så nu får vi hålla tummarna:D






Lovisas berättelse:




Jag älskar inledningen, det kändes som om jag stog precis bakom Kiara. Det var en härlig känsla, när jag läste stängde jag av allt som fanns runtomkring. Den var mysig, jag tycker lite synd omrkligen om Kiara. Men endå inte, för hon hade så underbara vänner

Jag tycker samma sak om kapitel 2, jag gillar den sortens berättelse. Jag gillar inte att skriva dem men jag älskar att läsa dem. Jag tycker verkligen om Kiara och hoppas att jag får läsa resten:D



hejdå/maja


Kommentarer
Postat av: isak

Bra skrivet Maja. Du beskriver mycket. Jag hatar verkligen sprutor såå nu mår jag illa. Jag vill gärna läsa din berättelse snart / isak

2009-03-16 @ 10:44:49
URL: http://kanotenisak.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0